King of Kex

- Mariekex är världens godaste kex! Kan vi inte köpa det? Sa Christine när vi stod nere på den trötta ICA affären där personalen gjorde allt för att stänga butiken i tid.

- Heter du Gunvor? Det där är för tanter och fåglar.
- Men dom kostar bara 7kr...
- Ja ja... Svarade jag besviket.

Vi sparade in på påsen och Christine bar alla varorna i famnen. Trots det krånglade hon upp det kastagnolpappret och tryckte i sig ett kex.

Medan vi gick förbi fyra tjejer i mjukisbyxor sa jag:
- Ta två kex och ge mig två, så ser vi vem som kan vissla först.

Vi stannade upp utanför ett höghus och satte två kex mot läpparna.
-Klara, färdiga, gå! Sa jag och tryckte in båda kexen i käften på en gång.

Smulorna i munnen gav mig flashbacks till ett 4H kollo för 18 år sedan.
Jag försökte svälja, men det kändes som om jag hade en servett i munnen. Visslingen kändes långt borta, jävligt långt. Jag tittade på Christine. Det var patetiskt. Hon hade knapprat i sig ett av kexen och såg dessutom ut att slita hårt med det. Jag kunde lugna ner mig och efter några sekunder lyckades jag svälja de mesta av smulorna. Jag fick fram en svag vissling.

- Nej! Skrek Christine så att smulorna rann ner över varorna hon hade famnen.
- Det kändes som att jag glömt bort hur man visslar! Som att jag liksom inte fattade vad man ska göra. Sa jag och så skrattade vi.

När vi kom hem utmanade jag henne igen.
- Om du tar två kex och jag fyra...

Vi satt i sängen och närChristine räknade igång oss tänkte jag att jag tagit mig vatten över huvudet.

Jag pressade in två kex åt gången och tuggade som om jag hade rabies. Jag hade precis svalt en gång och tryckt i mig de sista två kexen när Christine försökte vissla första gången. Det var helt ljudlöst och såg ut som en 3 åring som försöker blås ut ljusen på tårtan. En stråle av smulor landade på det nytvättade täcket. Vi skrattade, men jag behöll fokus och fortsatte att tugga mig mot vinst. Efter ett litet tag lyckades jag få fram en svag ton som jag inte trodde att hon skulle godkänna, men hon svor och skrattade.

Jag lutade mig nöjt tillbaka och la laptoppen i knät. Efter nästan en minut hördes ton som var så ren och klar att grannarna säkert hörde den. Sedan sa hon:

- Jag bisslade i alla fall bäst!

Pressbyrån del 3

När en kompis lade upp den här bilden på sin blogg var jag övertygad om att texten skulle vara i linje med den störande tanke jag närt sedan första gången jag såg pressbyråns "Alltid" reklam.
Men nej, det handlade om något annat. Som tur var högg en annan bekant på bytet och skrev det jag muttrat i sömnen senaste halvåret.

Jag vill bara göra ett litet tillägg.
Längst ner står det rekommenderat ordinarie pris 20:-

Vem fan är det som rekommenderar det priset? Det är ju er egen affär, och er egen bulle. Ni kan inte rekommendera saker till er själva för att sedan sänka priset och förvänta er någon form av tacksamhet. Dessutom, "ordinarie pris" ? Hur kan det vara ordinarie pris om det "Alltid" kostar något annat?

Jag skulle jävligt gärna se pressbyråns PR chef stå och svettas i Plus Studion samtidigt som han försöker trassla sig ur det där skitsnacket.

Han hade inte hunnit harkla sig innan Sverker hade dunkat ner den där kaffen och bullen i soptunnan lika hårt som Michael Jordan.

Rätt ner med skiten bara!