Söndagar

Häromdagen var det bra väder för första gången på en sisådär 9 månader. Naturligtvis var det en söndag. Jag vet inte hur många gånger jag sagt att söndag är den veckodag som har överlägset bäst väder. Det är inte det enda söndagar är bra på. Söndagar framkallar ett visst tillstånd i samhället, ett tillstånd som jag älskar. Allt går långsamt och fåglarna kvittrar. Det är inte många ute tidigt på förmiddagen och de som är det är välklädda och ser orimligt sorglösa ut, eller så är det unga damer i kort kjol och högklackat som med blicken i trottoaren trippar hem. Lyckligt ovetande om att de lämnat efter sig sitt ena örhänge och ett antal hårnålar, Olycklig ovetande om de lämnat kvar sitt telefonnummer.

Vid tolvtiden städar folk sina lägenheter och hänger ut täckena genom fönstren som står på vid gavel. Papporna spelar Leonard Cohen eller Totta Näslund på riktigt hög volym så att det hörs ut på gården. Fan vad jag gillar det. Jag gillar det som fan. Jag gillar att vara bakis på söndagar. Jag gillar det lika mycket som jag gillar att dricka mig full på lördagen, kanske ännu mer. Jag gillar att gå på söndagspromenad och träffa folk jag känner. Jag gillar att prata om hur vi mår. Jag gillar att skratta åt gårdagen. Jag gillar att äta gyrostallrik på 11:ans, jag gillar att äta pyttipanna på Kings Head innan de har öppnat. Fy fan vad jag gillar det. Jag gillar att sitta vid det där bordet och titta på fotboll med de trötta ansikten som jag träffar där varje söndag, men aldrig under veckorna. Jag känner mig så hemma där att jag känner mig vilsen när jag några timmar senare ligger i min säng. Jag gillar quizen på Kelly’s. Ölen är aldrig mer förbjuden men smakar heller aldrig bättre än klockan 20:45 en söndag på Kellys.

Söndagar, vad bra dom är. Söndagar med sin sol och sin italienska fotboll. Söndagar med sin ångest. Söndagar med alla andras ångest, inte min.

Häxjakt i Söderort

Nu har kyrkklockorna ringt i över 20 minuter. Första minuten var det liksom lite mysigt och påminde mig om Italien. Men det står nu klart att kyrklocka är en rätt stark krydda som i vardagens soppa gör sig bäst i små doser. Jag fattar inte vad de håller på med. Antingen har vår lokala Quasimodo har fått ett grand mal, eller så håller de på att driva ut en häxa. Om det är det senare de försöker med så tror jag att de snart lyckas. Jag funderar på att självmant gå ut och ställa mig på häxbålet, bara mina känsliga sinnen slipper störas av denna medeltida tortyr.

Häxjakt:

Försäkringskassans manual

Försäkringskassan, originally uploaded by Gipskatten.

Försäkringskassan skickar inga krya på dig kort direkt. De skickar en manual med riktlinjer för hur du skall bete sig när du är sjukskriven.

1. Skägget skall låtas växa längre än normalt.

2. Drick kamomillte och läs DN om och om igen. Tv eller dator är ej tillåtet.

3. Det viktigaste är att du inte är glad. Inga leenden när du är sjuk.

4. Ingen interaktion med människor är tillåten när man är sjuk.

5. Anklaga dig själv och ha skam i blicken.

Följer du dessa fem enkla punkter kommer du att vara tillbaka i hamsterhjulet in no time!

Mvh.
Försäkringskassan automatiska inläsningscentral i Östersund.

Det känns av någon anledning som att föräkringskassan inte är särskillt human. Det känns som att det är en stor jävla dieselmaskin uppe i Halvnorrland som sprutar ur sig formulär och blanketter i ett ganska stadigt tempo. Det måste vara en fantastisk apparat som är värd minst en fyra.

Betyg:

Gipskatten betygsätter genom fönstret

Vädret


Vädret är lynnigt och opålitligt som en alkad pappa. Det inger hopp i några veckor för att sedan återgå till gamla vanor och lämna dig kvar med blöta strumpor och bitter framtidstro.



Bitchig kvinna i keps


Jag har länge irriterat mig på just halvunga kvinnor med barnvagn och keps. De tittar rakt framåt och går med attityd i steget. Långa raska kliv, som om de alltid har bråttom och är på väg någonstans som är mycket viktigare än där de befinner sig för stunden. De ser inte ut som mammor, de ser ut som strippor i förklädnad. Jag slår vad om att ungen i barnvagnen heter Kevin.

Hur fan kan jag inte tänkt på det här tidigare?

U2 feat. Peps Persson - Små negrer i sanden

Mammor och teknik

Jag hade tänkt att spara den här till mors dag, men kör den nu istället.

Varje gång jag kopplar in min mammas kamera i datorn så finns det ett par sådana här fina videofiler. Typ en fyra sekunder skakig film på en tulpan i botaniska trädgården. Man hör först hur det prasslar och flåsas i några sekunder innan en kvinnlig stämma utbrister:' Nej, vänta! Det står REC igen!"

Det här är min personliga favorit eftersom den innefattar fyra kvinnor som uppenbarligen har varit med om situationen förut.

Tandläkarens gäckande mindgame

Även om det var alldeles för längesedan jag var där, så kan jag någon gång i månaden höra hans feminina röst i mitt förvirrade huvud.
Klart och tydligt, precis som om han stod framför mig kan jag höra hur han säger:

- Du har inga hål. Använder du fluortandkräm?

Vad menade han med det?
Eftersom jag inte är fundamentalistisk masaj eller uteliggare svarade jag naturligtvis sanningsenligt "Ja" på hans fråga.
"Ok" replikerade han då.

Det är något med det meningsutbytet som jag inte kan släppa.
Det kändes som om han betonade fluor på ett lite märkligt sätt.

Det är väl klart som fan jag har fluor i min tandkräm? Så länge man inte borstar tänderna med mjukost så är det ju fluor i tandkrämen. Att ens någon gång få se en tankräm utan fluor är lika ovanligt som en pandaorgie. Det borde väl han veta, han är ju för fan tandläkare.

Jag blir bara arg av att tänka på hela historien. När jag väl ser honom igen skall jag ställa honom mot väggen och fråga vad fan han menade. Jag ska berätta för honom att hans ogenomtänkta kallprat stört min ro senaste åren. Jag vill ha en ursäkt. Jag vill att han skall ångra sig.