Gipskatten
Skeptiker
onsdag, oktober 24, 2012
Ny funktion hos funktionsbyxor
I samband med min 30-årskris har jag fått en vurm för funktionsbyxor. Jag vet att många tycker att det är fult och även om jag egentligen tycker det också så får jag för mig att det inte skall vara fult när jag använder det. Jag köpte ett par ”vildmarksbyxor” i våras som jag till Christines stora förtret använde i en vecka innan de ”plötsligt” försvann. Hon hävdar att hon inte har något med försvinnandet att göra, men jag vet bättre.
Jag har nu i alla fall skaffat mig två nya par med funktionsbyxor och igår så kom funktionen i byxorna verkligen till användning även om jag var inomhus.
Jag satte mig för att kissa, för det är den typen av man jag är. Jag hade Ipaden i händerna och tittade på den när jag hör ett oroväckande ljud. När jag tittar ner ser jag att en situation har uppstått. På något sätt kissar jag rakt framåt istället för ner i toaletten. En kraftig stråle bryter alla normer och går ovanför ringen rakt emot stjärtpartiet på byxorna för att där vallas ned på toalettgolvet där en stor pöl bildas.
När jag sedan reder ut situationen visar det sig att byxornas ”funktion” har kommit till stor nytta. Dom har stått emot den stadiga strålen utan att bli de minsta blöta. Som en teflonpanna har de avvärjt vätan och endast styrt om strålen ner mot golvet. Det är för mig bara att dra på mig byxorna och torka upp pölen och fortsätta att leva. Det är ”funktion” för mig.
onsdag, oktober 12, 2011
Nordstan och utsot
Jag har sedan i somras besvärats av en ytterst oangenäm åkomma. Jag håller fortfarande på och utreder vad det är. Det som står klart idag är att jag inte är vid sunda vätskor och att det främst är stolgången som är affekterad.
Istället för i god tid varnas om att det börjar närma sig stolavgång så får jag ingen indikation från inälvorna förrän det har byggts upp tryck nog för att driva ett lok.
När som helst under dagen kan det hugga till i mellangärdet samtidigt som en nedräkning startar. Ibland börjar denna nedräkning på trettio sekunder och ibland på sju. Det spelar egentligen mindre roll vad denna nedräkning startar på eftersom inget i mitt nuvarande system är att lita på. Den kloke läsaren kan också räkna ut att detta i många situationer inte är en tillräcklig heads-up för att undvika förnedring i olika grad. Givet att förnedringar mäts på en skala från 1-10 så har jag fram till helgen lyckats undvika förnedringar i det översta spekrat av skalan genom att leva livet på ett Lagerbäckaktigt defensivt sätt.
I söndags så gjorde jag dock det djärva och dumdristiga draget att följa med Christine till Nordstan. Vi hade just varit på Indiska och Christine skulle kolla vidare i någon annan butik. Min tanke var att under tiden förnöja mig med att stimulera mina egna intressen genom att kolla i tv-spelsbutiken. Christine åker upp för rulltrappan. Innan jag hinner ställa mig på rulltrappan som går nedåt hugger det till i magen och en nedräkning börjar på 10 sekunder.
Jag springer till caféet som bara är 5 meter bort och frågar efter en toalett. Nota bene att jag får gå om 7 personer i kön för att flämta ur mig frågan så förnedringstermometern har redan börjat stiga.
- Nej, vi har ingen toalett, men det finns en en trappa upp.
Jag känner till denna toan. Den är verkligen nära men inte tillräckligt nära. Den ligger dessutom längre in i komplexet. Skulle olyckan ske så står jag i en rulltrappa på väg åt fel håll mitt bland söndagsflanörerna. Det är också mycket möjligt att den är upptagen.
- Det går inte! suckar jag för mig själv.
Jag accepterar mitt öde. Jag kommer att bajsa på mig. Det gäller bara att hitta det bästa stället att göra det på. Övertygad om att jag snart kommer att ha bajsat ner mig tar jag en servett ifrån caféet. EN servett! Vad fan tänkte jag på!
Jag flyr ut från Femmanhuset ut mot Nils Ericsson terminalen. Jag räknar med att det skall vara mindre folk därute men det ser fan ut som New York. Inga skrymslen eller buskar som jag kan fly in till för att dölja min skam. Jag flyr som en jagad gasell mellan bilarna över vägen. Mellan påfarten till Götaälvbron och den stora trafikerade vägen bredvid står några träd som jag utsett till skådeplats för det tragiska dramat som bara är sekunder från sin premiär.
Jag står bakom trädet, drar ner byxorna och fullkomligen briserar. Blicken är fäst mot marken och jag trallar lite tyst för mig själv för att stänga ute omvärlden. Omvärlden gör sig dock påmind genom spårvagnen som åker förbi fyra meter bakom mig och en bilen som tutar tre meter framför mig.
Jag använder min enda servett, drar upp byxorna och tänker:
- Jag har nu nått det övre spektrat.
torsdag, juli 16, 2009
Fiskeresa
Jag, Mackan, Fidde och en gubbe som heter Rai åkte ut och fiskade idag. Vi
var jävligt taggade på att dra upp lite pigghaj och andra tuffa fiskar.
Mackan köpte ett nytt havsfiskespö på morgonen innan vi åkte iväg. Vi
fick ingen pigghaj, men alla tyckte att det var jävlig skoj ändå. Eller
inte Mackan, han kunde delta i 10 minuter innan han blev sjösjuk som
den värsta amerikautvandraren och fick spy ut över relingen. Efter det
låg han och såg fördärvad ut i ruffen/kojen/kabyssen eller vad det nu
heter. Jag fick torsk, makrill, vitling och bleka.
var jävligt taggade på att dra upp lite pigghaj och andra tuffa fiskar.
Mackan köpte ett nytt havsfiskespö på morgonen innan vi åkte iväg. Vi
fick ingen pigghaj, men alla tyckte att det var jävlig skoj ändå. Eller
inte Mackan, han kunde delta i 10 minuter innan han blev sjösjuk som
den värsta amerikautvandraren och fick spy ut över relingen. Efter det
låg han och såg fördärvad ut i ruffen/kojen/kabyssen eller vad det nu
heter. Jag fick torsk, makrill, vitling och bleka.
Det var en rolig resa.
måndag, juli 13, 2009
onsdag, maj 27, 2009
Tack, men nej tack!
Jag är medlem på ca 60 olika sajter där man behöver logga in med användarnamn och lösenord. Jag använder mig av 2 olika användarnamn, Gipskatten eller Bamse28cm beroende på sajtens innehåll. Det är en smart standardisering. Av någon paranoid anledning har jag inte riktigt vågat göra samma standardisering när det gäller lösenorden, så där har jag ca 15 olika. Varje gång man har raderat sina cookies (varför man nu skulle vilja göra det?) är det ett helvete att kolla mailen eller dra några wisecracks på youtube.
Jag provade idag ett tiotal olika lösenord för att komma in på youtube med min nya dator men fick tillslut ge upp och skapa ett nytt konto eftersom lösenordsåterställningen var crazybananaz. Gipskatten var förstås upptaget men youtube hade flera intressanta förslag.
tisdag, april 28, 2009
tisdag, mars 10, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)