Halva livstiden framför sig men hela livet bakom sig

När det inte sänds någon match på sportkanalerna spelas det alltid 80-tals låtar, inte sällan någon gammal rockrökare. Låtarna väljs verkligen för att passa in perfekt på stereotypen av en prenumerant på en sportkanal. En 40-årig man av något slag, gärna ensmastående. Det är väl inget konstigt med det egentligen, men någonstans är det hemskt tragiskt. Jag får en bild av någon. Någon som var het och helt inne i svängen för tjugo år sedan men som inte alls förändrat psyket i samma takt som hårfästet och midjemåttet. Någon som inte lever längre. Någon som lever på gamla meriter. Helt plötsligt står han där. Han har en öl i handen, viasatsport och en jävla massa minnen.