Rösta! Jalla jalla!

Det har varit lite dåligt med namnförslag. Nya tas fortfarande emot men här till höger kan ni rösta på några finalister.

Nonna Eugenia - Det heter min farmor.
La Signora Sensi - Är president i Roma.
Totti - Är prinsen av Roma.
Mona - Det heter min kompis Palles mamma och dessutom betyder det slida på italienska.
Gipskatten - You work this out...

Vi har skaffat katt!

Fy fan vad glada vi är över det!
Det är en hona så den kan inte heta Daniel som vi hade tänkt från början. Snälla kom med namnförslag i kommentarsfältet.

From the country that brought you..

33cl vodkaburkar och 1-liters vodkaflaskor som öppnas med kapsyl.

I present: 3 liters Boris Jelzin bag in box vodka.


"Perfect for the pool-party!"

This "Rullgardeen" is just utterly utterly "jattetraoki!"

Ibland när jag slår på tvn så är det ett program med två bögar som skall inreda någons hus. Den ena ser ut som Martin Timells brorsa och den andra som är engelsman ser ut som... ja, jag vet fan inte vad han ser ut som. Den första pratar svenska och den andra svarar på engelska med enstaka svenska ord. Det väcker av någon anledning en vrede i mig.



Något som också rubbar mina cirklar är att någon skulle ta råd om färg och form av personer som klär sig så här.

Förenade bil

Förenade bil, förenade buss, förenade kyl, förenade care... The list goes on and on. Vad är det för grammatiskt geni som ligger bakom de här företagsnamnen? Jag förstår dem inte. Det är lite "en braxen" över det hela.

Jag blir äldre

Vi som är födda på tidiga 80-talet har jävligt svårt för att bli vuxna. Det kan ta sig uttryck på många olika sätt. Samtliga av dessa uttryck manifesterar sig hos mig.

Hösten 2008 har jag emellertid tagit ett litet steg mot en vuxnare värld.
Jag har börjat äta fisk.
Undra vad nästa steg i min utveckling blir. Jag hoppas på kaffe, eller ansvarstagande.

Hybris

Jag fick hybris. Gudarna såg detta och straffade mig omedelbart. Några dagar efter att jag yttrat mitt högmod här på bloggen märker jag att skrivaren skriver ut felaktiga färger och mitt xbox går helt plötsligt sönder igen. Ingen legobit i världen kan hjälpa mig nu.

Fan! Det kommer liksom så oväntat. Det är väl det som är grejen med hybris.

JAG GÖR DET!

Någon gång i veckan brukar jag utnyttja min fysiska överlägsenhet mot Christine och brotta ner henne på olika sätt. Jag kittlar henne lite eller gör något annat vidrigt. I början skrattar hon alltid, men hon får snabbt panik. Ofta växlar det från stoj till gråt på en sekund och då blir det gnälligt ett tag. Senaste tiden har dock Christine satt ett nytt försvar i system. När jag är på väg att övermanna henne får hon galenskap i blicken och gapar hotfullt med hög röst "JAG GÖR DET! JAG GÖR DET!' samtidigt som hon tittar ner mot grenen på mig. Jag vet inte riktigt vad det är hon har tänkt göra men som försvarsmetod är det äckligt effektivt. Helt plötsligt drabbas jag av någon form av primalpanik och måste avbryta mitt överfall.