Nu får någon annan ta i tu med den här skiten!

Efter att nyligen dedikerat en hel kväll åt strumpmemory förväntar man sig något tillbaka, men när jag vek ihop tvätten idag så var det lika illa som vanligt. 5 opariga strumpor av 30totalt, det blir ett bortfall på 16%. På en enda tvätt!

Jag lade strumpänklingarna i den låda jag motvilligt fyllt varje månad i hopp om att jag någon gång skall orka och lyckas återförena några av desertörerna. Jag hade knappt hunnit vända ryggen till den hånfulla lådan innan det bubblade till av ilska från ryggmärgen på ett högst primitivt vis. Jag hade fått nog.

- Nu ska skiten ut! Väste jag för mig själv och plockade upp lådan för att sedan slänga den på golvet framför mig.

Rollerna var omvända och nu var det jag som hånlog mot lådan innehållandes grånande tygbollar. Jag funderade noga på vilket sätt jag skulle göra mig av med strumporna på för att få största möjliga njutning. När jag väl bestämt mig var jag mycket nöjd och kunde inte undvika att skratta lite för mig själv, samtidigt som jag på rikstyskt manér viskade ”Schadenfreude”.

Nu går det fort.

Jag plockar fram rätt nyckelknippa från nyckelskåpet och går med bestämda steg ut i trappuppgången med den ohelga lådan under armen. Medan jag väntar på hissen börjar jag vissla på ”Baby Elefant Walk”, vilket jag också fortsatte att göra under hela den njutningsfulla processen.

Jag går bort till tvättstugan och låser upp dörren, det är någon som tvättar men den personen är lämpligt nog inte där. Utan att tappa takt i min visslingsmelodi sliter jag upp dörren till den snurrande torktumlaren och blandar i mina okynnesstrumpor i den torkande tvätten. Jag sätter på tumlaren igen och kommenterar det hela för mig själv med tillbakahållen eufori.

- Nu får någon annan ta i tu med den här skiten!