Igår gled jag runt i mataffären på mitt sedvanligt meningslösa sätt. Jag följer alltid samma mönster när jag går där. Tittar efter samma grejer och klagar på att det inte finns något kul att äta. Någon skulle kunna stå och rykta en pegasus mitt i affären utan att jag hade märkt det. Jag har min rutt. Det verkar inte som att något kan påverka den. Oftast går jag in och tittar grejerna som jag alltid köper, mår illa av det hela och går ut ur butiken utan att köpa något. Det är som att allt annat än penne och delicatobollar är bokstäver jag inte förstår. Jag är analfabet för de övriga hyllorna i butiken.
Igår var det samma visa. Jag började närma mig slutet på min sedvanliga runda utan att ha lagt något i korgen. Jag närmar mig frysdisken för att titta på Findus Wärdshus rätterna för att äckla mig själv, och eventuellt, helt mot min vilja, slå till på en lövtunn bit. Fram till denna punkt är allt som vanligt. Men när jag tittar ner i frysdisken blir jag så förvånad att jag tappar min tomma korg i marken. Efter två års fruktöst letande så dyker den helt pötsligt upp, bara sådär...
Recension följer.
2 kommentarer:
Recension, Recension, Recension, Recension, Recension, Recension,
vill läsa nu...
du måste va den enda som köper den den i mitten på januari när resten av oss äter typ sushi och afrikanskt i reaktion mot decembers julbordande. men antar att du gör det för allmänhetens skull. det ska da hu cred för petter axelsson.
fö jävligt kul att följa din rutt runt hyllorna. pegasus........hahahah
jr
Skicka en kommentar