Eftersänd post

Jag sitter för mig själv, snurrar på en stol och hummar. Jag måttar med armarna. Jag håller upp händerna på samma vis som en fiskare gör när han talar om sin fångst. Jag provar olika längder, både kort, som en abborre ungefär, och sedan så brett som möjligt, som en haj. Efter drygt en halv minuts provande bestämmer jag mig. Jag stannar med händerna lite vidare än axelbrett. Som en gädda.

- Ja, det här blir lagom. Så här dumma i huvudet är de.
Tänker jag för mig själv.

Jag syftar på posten.
Jag har beställt adressändring i tre månader och jag har genom en kompis fått reda på att en vecka efter att ändringen har trätt i kraft så har fakturan för adressändringen inkommit till adressen jag flyttat posten ifrån. Förfallodatumet är en månad senare.

När jag tänker på hur förståndssvaga rutinerna på en av landets största inrättningar så bubblar det fram ett litet skratt från insidan.

I två sekunder är jag sorglös och odödlig. Jag tänker inte på något, jag bara skrattar. Jag älskar det.

Jag fortsätter att humma och snurra på stolen i hopp om att nästa tanke skall vara lika lyckobringande.

Det var den. Jag tänker på att postens chef är dum. Dum som en gädda. Framför mig ser jag en bilden av en gädda med någon form av postkeps och en postväska. Hans blick är dum och oförstående, precis som gäddors blick ofta är. Han rycker på sina gäddaxlar och säger:

-Vadå? Jag fattar inte! Sedan blåser han i sitt posthorn och simmar iväg för att sortera brev.

Detta roar mig ofantligt i några sekunder. Sedan kommer jag att tänka på att jag har ett barns tankar i en någorlunda vuxen mans kropp. Detta gör mig lite nedstämd, så jag slutar genast med att humma och snurra på stolen.