Ibland när jag skall sova lägger jag mig med täcket över huvudet så att allt blir svart. Jag tar på mig mina hörlurar och lyssnar på Sophie Zelmani. Volymen är nästan på max, men det är ingen fara för Sophie sjunger så försiktigt.
När jag ligger där i mörkret känns det inte som att jag lyssnar på musik genom en tysk mp3- spelare. Inte alls så. Det känns som att vi ligger sked, Sophie och jag, och att hon viskar sin sång i mitt öra. Då och då sjunger hon så nära att jag inbillar att det kittlar till när hennes andedräkt träffar mig i örat under en refräng eller så. När det händer brukar jag lyfta av mig hörlurarna några sekunder, skaka på huvudet och ganska högt säga för mig själv:
- Vilken jävla kvinna!
Sedan fnissar jag åt mina gubbfasoner, lägger ifrån mig hörlurarna och somnar.
Hon är så fin den där Sophie.
5 kommentarer:
Efter att ha läst om dina och Sophies fina stunder sitter jag själv här med lurarna på huvet och kan inte annat än hålla med dig. Blundar man kan man nästan få för sig att hon sitter här bredvid med sin gura. Visst fan är hon fin den där Sophie.
/Annika.
Och appropå musik kan du ju höra med din fotbollskompis var man kan se honom spela igen, eller om han läser och själv vill svara. Det var bra sist vill jag minnas..
/A.
Ett tredje och sista inlägg. Bytte ut Sophie och ersatte henne med Nina Simone och där har hon inte en chans i världen, den där Sophie! Där snackar vi, jävlar vilken kvinna! Du borde testa.
/A.
JR: Det är dig det talas om.
är jag fotbollskompisen!! fan va coolt, vilken ära!!!!
fotbollskompisen, den smakar bra!!
spelar på fredag i nån park, allt e sådär indiehemligt så inte ens jag vet var och när, men återkommer
ojojoj, fotbollskompisen, det e ett bra bandnamn.
jr
Skicka en kommentar