Konsten att blandat gammalt och nytt

Aj aj aj! Om man en gång blivit fotat som
passgångare så kan man aldrig bli president.

Det måste ha varit en riktigt besynnerlig stämning på mötet där uppfinnaren av stavgångstavar lanserade sin idé för sportaffärerna.

Jag kan se det framför mig. Höga chefer från sportaffärer och tillverkare sitter på rad i ett konferensrum. Mannen som skall in och försöka sälja in sitt påfund trär på sig ett par vanliga skidstavar. Han har satt vinkorkar på spetsarna för att inte repa parketten i konferensrummet han hyrt med de sista pengarna från ett sms-lån.

Han tar ett djupt andetag och börjar gå. Stora långa kliv stöttade av rejäla stavtag. Kliven är så långa att han bara hinner med fyra stycken innan han måste vända igen. Han går 12-13 längder framför den mållösa publiken.

Sedan sätter han sig framför allihop på en liten stol och svettas i pannan. Han ler krampaktigt och har svårt att välja var han skall fokusera blicken. Han harklar sig och säger:

- Nej, men allvarligt alltså…Jag är allvarlig.

Sedan vettefan vad han säger alltså, men det måste ju varit jävligt bra. Det enda jag vet är att de inbjudna cheferna från sportbranschen köpte bluffen.

Det vet jag, för jag var just på Järntorget. Där fick jag beskåda en 75-årig skäggig man som visste hur man blandar old school med new school. Han körde nämligen enstavigt. Och som han körde sedan. Alla närvarande på Järntorget blev vittnen till när denna urbaniserade Gustav Vasa bokstavligen spurtade ikapp och förbi treans spårvagn för att sedan lägga sig och pusta ut mot fontänen. Allt med bara en stav.

- Se där ja... Tänkte jag och var för första gången glad över att männen med slipsarna i det där konferensrummet valt att satsa på svindleriet.


Om du kör med den här kägelmodellen kan du också utveckla: passgång, bäbisproportioner, kosttillskottmage och hydrocephalusskalle.