Vilken var det?

Någon gång under min barndom, det kan ha va varit typ 1990, så gick det en musikvideo på mtv väldigt ofta. Det var några som hoppade ut från ett plan och spelade på instrumenten innan de löste ut fallskärmen. Någon som minns denna och kan säga vilken låt det var?

Predikanten

Jag bläddrade lite på tv:n och råkade av misstag se ett par minuter av "Predikanten". Efter sex sekunder virvlade en tromb av låg kvalité ut genom tv:n. Totalt såg jag två minuter av detta pinsammaste av spektakel.

Jag tycker ändå att jag hann få en mycket nyanserad bild av det hela och skulle vilja betygsätta det hela på en minus skala där en asterisk är det minst dåliga och fem är så dåligt att man bara vill sätta sig på huk i duschen, snyfta och vagga fram och tillbaka.

Scenografi * * *
Ljussättning * * * *
Casting * * * * *
Skådespelarinsats * * * * *
Manus * * * * *

Ångestfaktor * * * *
Pinsammhetsfaktor * * * * *

Kan inte Sverige och Danmark lasta en varsin båt med alla våra skådespelare och byta? Eller förresten, Danmark behöver inte ens skicka hit sina, bara de tar våra. Speciellt snygg-Mads Mikkelsen kan stanna. Jag är lite avundsjuk på honom.

En sak åt gången

Ibland inbillar jag mig att ständigt lyckliga människor bara gör en sak åt gången. Inget överflöd liksom. Jag brukar sitta vid datorn och läsa något, samtidigt som jag lyssnar på musik och har tv:n på. Jag äter alltid framför tv:n eller datorn. I min fantasi sitter stålpsyken som alltid är nöjda med tillvaron och äter sin smörgås vid köksbordet utan någon stimulering utöver bröd smör och ost. Sedan kanske de går bort till sin hemtelefon och ringer någon annan persons hemtelefonnummer. Svarar de inte så sätter de sig i fotöljen och läser lite i en bok och försöker lite senare.

Då och då provar jag på livet som sorglös, som idag tex.

Jag sitter framför datorn och känner mig mentalt stabil. Jag håller inte på att klicka runt på massa sidor utan sätter på winamp. Jag trycker igång Roxette - It must have been love på spanska (No sé si es amor).

Mätaren som markerar var man är i låten glider åt höger och jag följer den med blicken. Volymen är alldeles lagom. Som hos en frisör, eller ett solarium. Jag vaggar lite med huvudet och ibland knackar jag ett par gånger med pekfingret i bordet.

2 minuter och 58 sekunder in i låten prasslar det till i högra högtalaren. Missljudet upphör inte när jag tittar på den defekta högtalaren. Det har blivit något glapp eller så. Jag lyfter upp den lite men inget händer. Den är trasig.

Men det kan inte rubba mitt stabila mentala tillstånd. Jag stänger av låten och går bort till kylskåpet. Jag plockar fram ett glas ur skåpet, inte ett av de stora glasen som jag brukar dricka ur, utan ett sådant vanligt litet glas man har i skolor och på sjukhus. Jag häller upp lite apelsinjuice i glaset och sätter mig vid bordet och tittar rakt fram. Jag kan höra en bil som åker förbi annars är det helt tyst. Jag tar en klunk, ställer ner glaset och tänker

- Fy fan vad mentalt stabil du är just nu, riktigt jävla frisk i huvudet!

När jag sedan ställer mig och diskar glaset och nynnar lite sorglöst uppnår jag någon form av nirvana. Helt tom på insidan, det är lite otäckt men ganska gött ändå.

Missförstånd

Det sitter några ungdomar framför mig i bussen och diskuterar vad en homeopat är. De kommer fram till att det är en blandning av bög och en psykopat.

"Typ någon som är helt psycho och går runt och bögar på alla..." Sade en av dem.

Det får mig att tänka på ett jobbigt minne från lågstadiet då trodde att våldta betydde att brotta ner och slå någon.

En gång när vi skojbråkade och någon som vanligt skämtsamt ropade "kom igen nu killar, vi misshandlar honom!" så fyllde jag i "Ja! Vi våldtar honom!".

Men det var inte det att jag var värsta homeopaten när jag var liten.
Det var bara ett missförstånd.

Fy fan

Fy fan vad kallt det är i den här staden! Det ser inte ens särskillt kallt ut men det värker i hela kroppen. Det hela känns nästan trickfilmat, som om omgivningen vore någon form av kuliss. När jag står och väntar på bussen är jag nära att vända mig mot någon för att be om hjälp och börja gråta.

Hos frisören

Jag sitter hos en frisör och väntar på Johan som klipper sig. Hans något irländska hår tar över en timme att klippa ner och jag sitter och bläddrar i några damtidningar.

Jag lägger märke till det här stycket.

- När broschen känner av till exempel nervositet aktiveras en spiral inuti den som smeker ditt skelett, säger Leah Heiss. Det ger en lugnande effekt.

Smeka skelettet? Det låter knappast som någonting som kan lugna en. I 20 minuter tänker jag på hur en sådan brosch kan vara konstruerad och kännas men kommer inte fram till något.

Efter en timma och tjugo minuter är Johan klar. Han har fått vax och grejer i håret så han ser ut som Dylan i Beverly Hills. Jag tycker att det är rätt snyggt, men Johan är missnöjd.

- Vafan håller hon på med? Jag är ju indie, säger han när vi kommit ut på gatan.

Jobbiga ord UPDATE

Det är vissa ord som jag av någon anledning stör mig på eller bara ogillar av någon annan andledning. Ibland är det innebörden jag inte gillar, men oftast är det själva soundet, eller sättet folk använder ordet på. Jag tänkte lista några av dem här utan inbördes ordning och vill gärna att ni alla fyller på med egna störiga ord. Den här listan kommer aldrig att ta slut utan att fyllas på efterhand.

Innan jag börjar med alla orden vill jag först lägga in ett namn som jag stör mig på något oerhört.

Nanok Bie - Han kan dra åt helvete.

Nu till orden:

Braxen (en braxen, flera braxnar, som det heter)
Lake
Vassle
Löpe
Underliv
Bjärt
Fördärva
Tentera
Stigmata
Closing capacity
Biskvi
Rösti
Småbyxor
Anoderm
Flegmone
Dysmenorré


UPDATE med läsarord.

Gräll
Tänk (som i "tänket")
Latte (utan Caffe före)
Huvudbry
Klåda - mkt bra!
Sköte - mkt bra!
Streetsmart
Dessert
Etno


Egna tillägg:

Mkt
Spilta
Vallack
Förhud
Liktorn - ALERT!
Att gänga/ligga med någon.
Samarit
Foajé
Mesk
Akalla
Patos
Flegmatiker/Pragmatiker
Livmoderhalsar - i pluralis
Penisrot - ALERT!
Mjölke
Ägg/mjölkstockning
Korvstångning
Fresk
Färsmedaljong
Bärfis
Bigarå
Blid och blidka

Nu behöver vi bara samla på oss några fler ord, sedan blir det tävling i att bilda den obehagligaste meningen av de insamlade orden.

Jag ligger under vattnet i badkaret och tävlar i att hålla andan. Jag har ingen klocka utan räknar sekunderna själv. Jag klarar ungefär en och en halv minut. De sista trettio sekunderna räknade jag förmodligen dubbelt så fort som de första. Jag känner mig ändå ganska nöjd med bedriften.

När jag hämtat andan tar jag en rakyhyvel och börjar raka mig. När jag drar den över hakan hörs ett tydligt skrapande ljud, som hos en vuxen.
När jag duschat färdigt sätter jag mig och spelar tv-spel.

Världen är orättvis

Jag lyssnar på nyheterna på radio. De intervjuar en kvinna. Hon är greenpeace aktivist och har försökt kapa ett tankerfartyg lastat med palmolja. Nu sitter hon häktad och är förbannad.

- Jag har en toalett utan lock, och ett handfat som med rost i. Det är ganska äckligt, säger hon.

Åren går men mammor består

Min mamma var på besök i helgen. Vi var och kollade på julklappar till mig inne i Levi's butiken. Jag kämpade på mig ett par trånga byxor och gick ut från provrummet för att se bättre och visa upp mig för mamma och den söta expediten.

Byxbenen veckade sig lite längst ner och jag frågade säljartjejen.

- Är dom inte helt raka i benen?
- Jo, det är nog bara att dom är lite lå.... Svarade hon innan mamma avbröt.

- Nej! Visst är dom lite utställda. Jodå, det är dom ser du!

Expediten tystnade.

Jag kände mig som 14 igen och tänkte något i stil med.

- Utställda? Vafan mamma! Det heter ju för fan utsvängda! Eller bootcut... Bootcut mamma!

Sedan tänkte jag att det är skönt att vissa saker inte ändrar sig.

Intressant dag i skolan idag

Morgon

Om man kisar ordentligt ser det lite ut som skansen kronan, om man inte gör det ser det ut som en sovjetisk fabrik. Båda sakerna är väl bra så sitt sätt.

Nästan bra

Idag på väg till skolan provade jag radion på min nya telefon. Det kändes kanon att lyssna på något i lurarna sådär på morgonen. Jag tänkte:

- Det här kommer revolutionera mina morgonrutiner och min livskvalité kan t.o.m. gå upp ett snäpp.

P.g.a. tunnelbanans utformning, mycket tunnlar och så, märkte jag snart att så inte var fallet.

Hoppas

Jag har skaffat en ny fräsig mobil som man kan blogga ifrån. Kanske kan den blåsa liv i min döende bloggkarriär. Än så länge har jag dock inte fattat hur man skriver inlägg utan att skicka med en bild. Därför finns det risk för att det kommer upp en del sådana här bilder i framtiden.

Ett jävla gnäll

Christine är på besök. På fredagkvällen var vi väldigt trötta och ungefär klockan tolv la vi oss i sängen och tittade på en film. Efter tio minuter hade hon somnat. Jag höll mig vaken i tjugo minuter till sedan somnade jag också. Efter en timma vaknade jag av att hon skakade i mina axlar och gnällde irriterat.

- Vad håller du på med? Hallå! Vakna! Vad håller du på med?

- Jag sover. Svarade jag.

- Men åååh! Det låter! Sa Christine och syftade på filmen.

Sedan la hon sig förbannad längst bort i sängen.

Jag gick upp och stängde av ljudet och sa:

- Förlåt då...

Sedan somnade vi om.
Idag är hon ångerfull.

Jag är så svag

Andra avenyn måste vara något av det sämsta som producerats i Sverige.
Trots det får jag gåshud varje gång dom har kamerasvep över ett regnigt Göteborg mellan scenerna.

Twighlite, vi var ju vänner!

Jag slutar tidigare än vanligt i skolan. Jag äter först lite mat och sedan sätter jag mig framför TV:n och slår på XBoxet. Jag spelar några matcher mot datorn. Jag är classic Italy och låter datorn spela med vanliga Italien. På så sätt blir jag inte ledsen när jag släpper in mål. Jag kan inte bli ledsen när Toni gör mål.

Det går bra. Jag vinner första matchen med 3-1, Bruno Conti gör en kanonmatch, Paolo Rossi och Schillachi gör ett varsitt mål och Baresi nickar in en hörna. Conti får en 8:a i betyg av dataspelet efter matchen, bäst på plan. Jag spelar två matcher med samma lag, jag förlorar den andra matchen, men vinner den sista på övertid.

När matchen är slut tittar jag igenom vad datorn har gett spelarna för betyg, sedan går jag ut till huvudmenyn och går in på Xbox live. Jag skall spela några matcher online, mot andra människor.

Jag startar upp en match och väntar på en motståndare, efter några sekunder ansluter sig Twighlite. När vi skall välja lag flyttar jag snabbt markören till Roma. Twighlite är på väg att välja Barcelona, men hejdar sig när han ser att jag valt Roma. Han går istället in bland de engelska lagen, Tottenham Hotspurs. Laget i hans hjärta förmodar jag och blir lite glad att han precis som jag inte bara väljer det bästa laget utan det lag som han gillar bäst. Twighlite verkar vara en bra person. I alla fall en mycket bättre person än de flesta man möter när man spelar PES på internet.

Matchen drar igång och jag får en jättechans direkt efter avspark, ribba ut. Han startar igång spelet igen genom att rulla ut bollen till sina backar. Han försöker hålla bollen inom laget, spelar upp på mittfältarna och sedan tillbaka till backarna igen precis som på riktigt.

- Twighlite spelar fotboll, inte TV-spel. Tänker jag och kan se en 25-årig brittisk fotbollsälskare som sitter i sin etta framför mig. Inte en 14-årig tv-spelare. Han kanske också har slutat tidigare idag precis som jag.

Matchen fortsätter och jag spelar bra. Jag kommer runt fint på kanterna och slår inlägg, hårda låga inlägg. Bollen vill ändå inte in. Jag ändrar taktik, jag håller i bollen på mittfältet och försöker med centrala instick mot Totti. Det går bättre, och Totti tvingar Robinson till några jätteräddningar. Jag dominerar spelet totalt i det här skeendet. När det gått 35-minuter slår De Rossi en hård pass längs med marken till Totti som skarvar den vidare perfekt i steget för Giuly som kommer stormande, han är ensam med målvakten i en bra vinkel.

-Han kan inte missa. Tänker jag, men det gör han. Han skjuter så löst att målvakten kan tippa ut den till hörna. Jävla fransman. På hörnan kommer Mexes och Panucci upp för att nicka. Totti slår hörnan på den tomma ytan vid främre stolpen. Mexes kommer bakifrån som ett expresståg, bestiger sin back när han tar sats för att hoppa upp och svingar huvudet mot bollen framför det öppna målet 3 meter framför honom. Jag reser mig upp från fotöljen jag dragit fram bara 1,5meter framför tv:n. Det är en komet som lämnar Mexes panna men den går mirakulöst nog i ribban.

- Jääävla fransman! Skriker jag medan jag sätter mig ner.

Bollen studsar ut från ribban och landar utanför hans straffområde där en av hans mittfältare står. Han slår genast en throughball upp mot Berbatov.

- Helvete! Jag har ju alla backarna i anfall. Hinner jag tänka.

Det är bara Juan som är kvar vid mitt linjen för att freda mitt mål. Först försöker jag jaga ikapp Berbatov med De Rossi, men han är för långt ifrån och hinner inte.

Det är Juan mot Berbatov, man mot man. Tottibomba mot Twighlite, man mot man.

Här gäller det att tajma sin brytning annars är det kört. Jag faller och faller med Juan och väntar tills Berbatov slår bollen lite längre ifrån sig och då hugger jag till. Pang, går jag upp och stöter, rakt framifrån precis som man ska på det här spelet. Bollen stannar och Berbatov faller ihop och jag andas ut medan jag försöker styra Juan och bollen från kollisions platsen, men det går inte. Istället snubblar Juan, Berbatov reser sig upp, tar några steg mot målet och dunkar upp målen i krysset. Doni i målet är chanslös.

- Ma porca puttana! Det är fan inte möjligt gapar jag så högt som möjligt med sammanbitna tänder och tittar uppgivet i taket.

När reprisen rullar kan man välja att säga några enstaka fraser till varandra med hjälp av knapparna. Bl.a kan man säga "That was unfair!" "Thank you!" och "Nice shot!". Jag försöker vara en god förlorare och klickar fram frasen "Nice shot!"

- Jag har ju dominerat den här matchen fullständigt, skärpning nu för helvete. Muttrar jag när sparkar av.

Matchen fortsätter som innan. Jag spelar bra, ovanligt bra. Jag får chans på chans som jag inte lyckas sätta. Totti dunkar en till boll rätt i stolpen och Giuly missar returen från 4 meters håll.

- Din jävla skäggiga dvärg, hur i helvete kan ditt folk kommit till VM-final. Svär jag där jag sitter i min fotölj med desperation i ögonen.

Nästa sak som händer är en situation där jag precis skall dra iväg ett långskott med De Rossi. Precis i skottögonblicket dyker Berbatov upp igen. Den bulgariska anfallaren tacklar ner min världsmästare tar bollen och vänder upp. Sedan vettefan vad som händer, jag lyckas inte få rätt gubbe och han får gå alldeles för långt. Jag försöker bryta med David Pizarro men han är alldeles för klen och helt plötsligt är Berbatov fri med målvakten och pangar in 2-0.

Den här gången är jag bara helt tyst och stirrar på reprisen med stora ögon och öppen mun. Jag blir alldeles varm i ansiktet, T-shirten börjar strama i halsen när jag än en gång försöker vara något jag inte är och skriver: "Nice Shot!"

"Thank you!" Svarar Twighlite.

Direkt efter mitt avspel är det halvitd. Jag byter ut Giuly och sätter in Esposito.

Matchen forstätter som tidigare. Jag spelar snyggt och har en fruktansvärd press på min motståndare men lyckas inte sätta mina chanser. Totti får en frispark som han sätter i ribban. Det vill sig inte och matchen tar slut.

En ruta med statistik kommer upp.
Jag har haft 18 skott och 60% bollinnehav.
Twighlite har haft 3 skott och 40% bollinehav.
Det spelar tyvärr ingen roll för Twighlite har gjort 2 mål och jag har inte gjort några mål alls.

Nu kan jag skicka några nya fraser med mina fyra knappar. "That was unexpected." och "That was unfair"! är två av dem. I hopp om revansch använder jag inte dessa.

"That was a good game!" Säger jag.
"That was a good game!" Svarar han.
"You are very good!" Ljuger jag
"Thank you!" Svarar Twighlite
"Let's play another game!" Säger jag desperat.
"Let's play another game!" Svarar Twighlite.

Jag tänker lite på att man kan få fram rätt mycket med de få kommentarerna som man har tillgång till.

Returmötet sparkas igång. Det ser ut precis som i förra matchen. Jag pressar på hela tiden. Han försöker spela bra fotboll genom mittfältet men mina hårdföra världsmästare De Rossi och Perrotta sätter stop för nästan alla hans anfall innan bollen närmar sig mitt straffområde. Totti frispelar Mancini som skjuter tätt utanför. Sista 15 minuterna av första halvlek har jag en kaskad av chanser som jag inte lyckas få in. Det är komiskt, men inte för mig. En minut från halvtid chippar Aquilani bollen över hela hans backlinje, Totti sticker i djupet efter den studsande bollen vid straffområdets gräns. Hans målvakt störtar ut för att hinna före. De når fram ungefär samtidigt, jag lyckas på något sätt behålla kylan i tumultet och försöker med en svår chip över målvakten istället för att skjuta den rakt på honom. Att avgöra kraften i en chip är skitsvårt, speciellt på en studsande boll som den här. Totti slänger sig fram och petar bollen i en mjukbåge över den sprattlande målvakten. Det är hur snyggt som helst. Kanske ett av de snyggaste målen jag gjort. Jag skriker ut min vrede medan jag ser bollen retligt studsa in i den tomma buren.

-ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH FfffffYYYYYYY....

Åh fy fan vad snyggt hade jag tänkt säga. Men jag sätter snart jublet i halsen i min lilla etta. Bollen studsar lite snett och träffar insidan av stolpen för att sedan rulla längs med mållinjen. En av hans backar hinner upp den och av tumultet efter blir det en hörna.

Jag känner mig tom på insidan när jag tittar på reprisen av vad som kunde varit det snyggaste målet på mycket länge.

Jag klickar fram kommentarerna och ser om något av det jag kan välja på kan spegla min sinnesstämning. "Wait a moment" och "Let's go!" känns inte aktuella.

Något måste jag dock säga till Twighlite för att förmedla denna hemska känsla våra tre halvlekar har framkallat hos mig i min ensama lägenhet. Nu är det dessutom kolsvart ute och eftersom jag började spela när det var ljust sitter jag i totalt mörker och förlorar. Det är hemskt deprimerande så jag klickar fram den kommentar som bäst beskriver mina känslor.

"Im sorry." säger jag.

Det tar två sekunder sedan har den tursamme men ändå trevliga Twighlite lyckats klicka in ett passande svar.

"Don't worry" kommer upp på skärmen.

Jag blir helt varm på insidan. Vi sitter här och är härliga motvarandra, delar med oss av känslor, med kommentarer valda av KONAMI.

I halvtid gör jag inga byten utan utnyttjar tiden till att fundera på hur fantastiskt det som just inträffade mellan oss två är.

Tottibomba och Twighlite, tvillingsjälar. Två fina människor som är snälla mot varandra. Stora i både vinst och förlust.

- Fantastiskt! Tänker jag när jag sparkar av andra halvlek.

Efter 2 minuter gör Totti mål. Jag pustar ut.
Jag skickar inte någon kommentar. Det gör inte Twighlite heller. Inte ens "Nice shot!".

Vi fortsätter att spela och helt plötsligt sitter allting. Jag gör 2-0 och 3-0. Ingen av kommentarerna jag har att välja på passar i det här läget. De låter för självgoda och den stilen kör inte jag och Twighlite med. Vi är goda vänner.

Det är fortfarande 20 minuter kvar när Totti fullbordar sitt hattrick och gör Romas 4:de mål.

När Twighlite skall göra avspark dröjer det länge. Efter 30 sekunder kommer det upp en ruta på skärmen.

"Connection lost, ending game"

Twighlite har stängt av. Han var inte lika stor i förlust som i seger.
Vi kanske inte var riktiga vänner ändå.

Strumpmemory i pundarhålan

Den här bilden får misären från trainspotting att se ut som en Disneyproduktion.


Av alla dessa strumpor går det inte att bilda ett korrekt par. Ni kanske tror att ni ser några som är lika nu, men då har ni fel. Det är alltid något som skiljer, något som inte är helt rätt.

Hur det går till är det ingen som vet, men alla vet att det här är en av sakerna som sätter en brun kant på vardagen. Strumpmemory är ett spel utan vinnare.

Man kan inte lära sig att undvika att det händer, man kan bara lära sig att leva med det.
Jag är inte där ännu.