Ibland inbillar jag mig att ständigt lyckliga människor bara gör en sak åt gången. Inget överflöd liksom. Jag brukar sitta vid datorn och läsa något, samtidigt som jag lyssnar på musik och har tv:n på. Jag äter alltid framför tv:n eller datorn. I min fantasi sitter stålpsyken som alltid är nöjda med tillvaron och äter sin smörgås vid köksbordet utan någon stimulering utöver bröd smör och ost. Sedan kanske de går bort till sin hemtelefon och ringer någon annan persons hemtelefonnummer. Svarar de inte så sätter de sig i fotöljen och läser lite i en bok och försöker lite senare.
Då och då provar jag på livet som sorglös, som idag tex.
Jag sitter framför datorn och känner mig mentalt stabil. Jag håller inte på att klicka runt på massa sidor utan sätter på winamp. Jag trycker igång Roxette - It must have been love på spanska (No sé si es amor).
Mätaren som markerar var man är i låten glider åt höger och jag följer den med blicken. Volymen är alldeles lagom. Som hos en frisör, eller ett solarium. Jag vaggar lite med huvudet och ibland knackar jag ett par gånger med pekfingret i bordet.
2 minuter och 58 sekunder in i låten prasslar det till i högra högtalaren. Missljudet upphör inte när jag tittar på den defekta högtalaren. Det har blivit något glapp eller så. Jag lyfter upp den lite men inget händer. Den är trasig.
Men det kan inte rubba mitt stabila mentala tillstånd. Jag stänger av låten och går bort till kylskåpet. Jag plockar fram ett glas ur skåpet, inte ett av de stora glasen som jag brukar dricka ur, utan ett sådant vanligt litet glas man har i skolor och på sjukhus. Jag häller upp lite apelsinjuice i glaset och sätter mig vid bordet och tittar rakt fram. Jag kan höra en bil som åker förbi annars är det helt tyst. Jag tar en klunk, ställer ner glaset och tänker
- Fy fan vad mentalt stabil du är just nu, riktigt jävla frisk i huvudet!
När jag sedan ställer mig och diskar glaset och nynnar lite sorglöst uppnår jag någon form av nirvana. Helt tom på insidan, det är lite otäckt men ganska gött ändå.
1 kommentar:
jag är övertygad om att det inte finns några ständigt lyckliga människor. och om det skulle finnas vore det inget att sträva mot.
Skicka en kommentar