Bredbandsmisär del 2

Nu ligger jag jävligt brunt till hos Com Hem. Den flitige läsaren av denna dagbok har redan förstått att förhållandet mellan mig och ComHem är ansträngt. Com Hem tycker att jag har gjort mig otillgänglig och jag tycker att Com Hem inte har behandlat mig med den respekt jag förtjänar.

Efter flera fruktlösa försök till dialog lyckades vi i alla fall sluta fred, eller i alla fall nått någon form av vapenvila. Vi bestämde att vi skulle träffas hemma hos mig idag mellan klockan 8 och 11 för att dra någon slinga i min lägenhet så att någons internet någon annan stans skall börja fungera. Vi skulle alltså inte göra det för min skull, och inte för deras heller, utan för grannarnas skull.

Nu är klockan 13:45. Jag har just vaknat. I hallen ligger ett vykort från Com Hem och på telefonsvararen finns det ett meddelande där en man som heter Daniel talar. Han står utanför min dörr och förstår ingenting.

-Vi hade ju bestämt tid för besök idag, men du varken öppnar eller svarar i telefon. Säger han.
-Nu får du ringa numret på vykortet och boka en ny tid så fort som möjligt! Avslutar han.

När jag hör Daniels röst så skäms jag. Jag känner att jag har svikit honom och hela Com Hem familjen. Som en alkoholiserad make bryr jag mig bara om mig själv. Jag låter min partner, Com Hem, och våra barn, grannarna följa mitt tempo. Omdömeslöst ger jag dem löften som jag sedan bryter. Com Hem har hotat med att lämna mig och ta grannarna med sig genom att dra den nödvändiga slingan runt min lägenhet. Utesluta mig helt enkelt. Det skrämmer mig. Hade det inte varit för det hade jag förmodligen fortsatt med mitt hänsynslösa, alkoholiserade beteende. Nu skall jag istället ringa Com Hem för att ljuga och be om ursäkt. Ge dem ett nytt löfte, för att de inte skall lämna mig.