Sedan igår natt har en fluga gäckat mig. Flugor gör ofta det. Den här flugan är emellertid någonting utöver det vanliga.

Jag förstår honom helt enkelt inte. Hans beteende är så jävla märkligt. Det är som att han försöker göra narr av mig. Så fort man sitter stilla så kommer han och trippar med sina spinkiga flugben på mina spinkiga människoben. Varför frågar jag mig? För det är inte så att han tar sin vidriga snabel och suger upp någon skit som finns på mig. Det är jag säker på, för han springer bara där. Fram och tillbaka, upp och ner, ner och upp i evinnerlighet.

-Han kan ju inte äta samtidigt som han springer? Tänker jag.

Han är ju trots allt bara en fluga. Flugor kan inte multi-taska, det är jag tämligen säker på. Det är tydligt att han njuter av löprundorna fram och tillbaka längs mina ben. Alltför tydligt. När han är färdig så har dessutom fräckheten att trippa upp och sätta sig på min mage och tvätta sig. Han tvättar sina jävla ben! Vem fan tror han att han är? Om det är någon som skall tvätta sina ben i den här skeva familjen så är det fan jag. Vem tror han att han gör han sig fin för förresten? Varför fan tvättar han sig när han är en inomhusfluga? Jag kan för mitt liv inte förstå varför han ens bryr sig om han har smutsiga ben eller inte. Det finns ändå inga damer här. Är mitt hem inte rent nog åt honom? Han får mig att ställa mig dessa meningslösa frågor. Han gäckar mig verkligen, och jag hatar honom för det.

Redan vid mitt första möte övervägde jag att dräpa herr fluga. Då hade jag dessutom ett regelrätt Ivan Lendl läge att smasha skiten ur honom. Pang på låret bara. I sista stund hejdade jag mig, eftersom jag misstänkte att flugans innandöme av kraften skulle klämmas ur de öppningar en fluga nu har, och förnedra mitt ben ytterligare en gång. Såvitt jag vet äter dessutom flugor bajs, så det hade blivit någon slags tårta på tårta situation i avföringens tecken på mitt bara lår. Så skulle vi inte ha det.



Jag beslöt mig istället för lämna balkongdörren på vid gavel och hoppas på att herr fluga skulle fatta vinken. Medan jag öppnade dörren passade jag dessutom på att uttala ett hot mot honom. Det kändes lite fånigt men på något sätt mer rättvist.

-Här! Stick härifrån din jävla bögfluga, annars dödar jag dig! Fattar du det? Jag kommer att döda skiten ur dig om du är kvar här när jag kommer hem från träningen. Fatta det nu! Sa jag lite halvhögt.

Om han trodde att jag skulle lämna min smakfullt inredda etta till honom över sommaren medan jag är bortrest så trodde han jävligt fel. Han är jävligt fel ute om han tror att han skall kunna springa runt här, relaxa i min femtiotals fåtölj, lägga äckliga flugägg i mitt mjöl för att sedan mot hösten gå en naturlig flugdöd till mötes i den av hyresvärden uppsatta glaskupan i köket.
Not on my watch.

Jag vände mig om för att åka i väg på träningen men var av hela situationen såpass uppretad att jag i hallen halvskrek:

-Helvetesvafanåååhh!!

Det gjorde mig ännu mer förbannad att inse att löparflugan verkligen fått mig ur balans. Det fick mig att hoppas att han skulle ignorera mitt hot och vara kvar när jag återvände.

Jag styrde hem från träningen med mord i sinnet.
Jag bökade in mopeden i hallen alldeles för hastigt, den kan eventuellt ha fått sig en skråma av stressen. Jag slog igen halldörren, slängde väskan och jackan på hallgolvet och rusade in mitt i rummet med skorna på.

-Var är du? Ha?! Var fan är du? Ha?! Ha?! Skrek jag.

Jag fick inget svar. Inte ett surr. Det var knäpptyst i det varma rummet och luften stod helt stilla trots att balkongdörren var öppen. Jag höll andan i några sekunder, jag hörde min egen puls i öronen, sedan:

-Bzzzz!

-Fucking eyy! Jublade jag och stängde balkongdörren samtidigt som jag såg mig omkring efter ett lämpligt mordvapen. Då jag vid en första anblick inte fann något lämpligt resonerade jag att det förmodligen hade varit mer nobelt, eller låt oss säga heroiskt, av mig att dräpa min rival med min bara händer. Mano a mano så att säga.

Så blev det också. Herr fluga gjorde sitt sista misstag då han satte sig på bordet. Lämpligt nog på ett papper som ändå skulle slängas.

Pang! Sa det bara. Hela jävla bordet rattlade till.