Vi hade precis gått på båten och satt i någon bar. Paradise Club kanske den hette, eller så var det Copacabana Club. Alla jet-setters satt där eftersom Birgitta, en kvinna som redan för många år sedan hade fått sin livsglöd släckt av Östersjöns giftiga vatten, motade kryssarpöbeln från att nå sina hytter.
Jag satt med min morfar och min morbror och gick igenom broschyren som demonstrerade utbudet på båten. Det var då jag chockade de äldre männen i min släkt med att leverera ett fruktansvärt skarpt pappaskämt. Jag avväpnade dem fullständigt på deras egen hemmaplan.
- Vilket plan är vi på nu? Sa morfar.
- Nej alltså, det här är en båt. Birka Paradise. Sa jag utan att blinka.
Det blev tyst och min morbor knöt tyst näven i fickan för att han inte hunnit leverera papparepliken innan jag högg som en kobra på det lätta bytet.
Det kändes bra.
Det kändes vuxet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar