torsdag, september 13, 2007

Tillbaka

Jag har nu ersatt mitt dyslektiska tangentbord och kan skriva igen.

I helgen var jag på white thrash safari. Ålandskryssning. Det var en mycket intressant upplevelse med många anmärkningsvärda incidenter. En härlig händelse utspelade sig utanför restaurangen "Four Seasons".Det är den lite "finare" restaurangen på båten.

En fet kille i knappa trettioårsåldern stod med sin fru utanför four seasons och diskuterade var de skulle äta. Hans ögon såg tomma och ointelligenta ut, och jag är rätt säker på att "ögonen var själens spegel" i just det här fallet. Han bar nämligen en tre kronor-tröja. Tre kronor-tröja är ju alltid en garant för white thrash, men när man ser den off-season kan man vara ännu säkrare.

Hans fru bar på deras blonda, feta barn som som sov på hennes axel. Mannen och kvinnan började argumentera för sin sak när det gällde valet av restaurang. Jag som överhörde deras konversation måste säga att de båda hade mycket valida white thrash resonemang.

- Nej, men jag vill äta här. För här har de barbecue-sås. Sa mannen.

- Ja, men det är mysigare nere på Copacabana club. Där har de ju karaoke och så. Svarade kvinnan.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Man längtar ju nästan hem när man läser det här. Och var åt du, i hytten eller?

Gipskatten sa...

Vad fan tror du? Jag är en four seasons guy. Tre rätters. Strutskött som förrätt, lammytterfilé som var nästan misstänksamt mör och chokladmousse med hallon som efterätt. Jag kompromissar aldrig med klassen. Inte ens på ålandsfärjan.

Anonym sa...

det kryper under mitt skinn.
jr