Förra året firade jag midsommar på något hippieställe på landet. Det fanns inte varken ström eller mobiltäckning och vi sov i tält. Det stod säker trettio tält där på ute på fältet. Man fick bara dricka vatten ur kranen i stora huset när man var riktigt törstigt annars tog det slut. Det rötnaste var att det var kaptialist-hippies. Det var knytkalas, men man var tvungen att både lämna in någon maträtt, och sedan köpa en biljett för 100kronor för att få äta av den. Något annat ville man ju inte ha. Det var bara groddar och majs för hela slanten.

När det var dags för ringdans så gick alla ner och ställde sig runt maj-fittan. Ja, eftersom majstång var för sexistiskt hade de rest en maj-fitta. En riktigt jävla stor osexistisk maj-fitta. Den dansade vi runt tills armsvetten låg som en dimma i luften. Och så sjöng vi prästinnans lilla kråka skulle ut och åka. Sedan skulle alla, som en symbol för pånyttfödelse, springa genom maj-symbolen, samtidigt som man gav sig själv hän och skrek ett befriande skrik. Ingen kom undan, alla var tvugna att göra det. Många av skriken lät inte helt befriade, utan snarare en aning tillbakahållna, bl.a. mitt.

Efter dansäventyret var vi några som försökte spela lite fotboll på det ojämna fältet. Maj-slidan fick agera målbur. Efter tio minuter kom det ner en hippie från huset och sa åt oss att vi inte fick göra vårt bästa, för då skulle någon kunna känna sig dålig och få problem med självkänslan. Sedan gick han upp i huset igen.

På natten frös vi i tälten och satt och räknade på hur mycket alla med körkort hade druckit och hur snart någon var nykter nog till att köra en hem till stan.