Baseboll

Jag sitter för sjunde eller åttonde gången och försöker kolla på baseball. Det händer som vanligt ingenting. De feta killarna med baboonrövarna står där som vanligt och ticksar loss som på ett touretteskonvent och publiken sorlar lite ointresserat medan de äter sig ännu fetare. Trots att jag av någon outgrundlig anledning har försökt titta på skiten mer än en handfull gånger har aldrig någon träffat bollen. Förutom en gång när när en fet kille i copsfrilla tog på sig byggarbetarhjälmen och försökte göra skäl för sina miljoner. Han träffade faktiskt bollen och den var i luften några sekunder tills ett annat fetto lojt fångade den i sin handske. Sedan var det över. De behövde inte ens bränna honom. Slagmannen spottade bara lite tobaksaft i det bruna gruset och gick med fett-tyngda steg tillbaka till avbytarbänken igen. Ingen verkade varken glad eller besviken.

Trots det sitter jag ikväll och tittar, försöker förstå tjusningen. Jag koncentrerar mig lika hårt som en autistisk schackspelare när jag följer det som sker på plan och det kommentatorn säger.

- Two and one. Säger han.

Det betyder att det har varit två balls och en strike.

Kastaren gör sig redo för ett nytt kast. Han uppfattar det hemliga tecknet han får av killen som sitter på huk bakom slagmannen och ser ut som hockeymålvakt. Han bekräftar detta genom att ta sig på kepsskärmen. Han lyfter upp framfoten och svingar bak med armen och släpper i väg en jävla raket, en fastball. Den går väldigt rakt, precis mot sista fjärdedelen av racket. Precis där han som slår vill ha den för att kunna slå riktigt långt. Slagmannen för bak racket, vrider fram överkroppen och svingar racket hårt så innåthelvete.

Då! Då händer det äntligen något.
Jag får en riktig jävla ångestattack för att jag ödslat de senaste tjugo minuterna av mitt liv på att kolla på den här vedervärdiga misärsporten. Jag studsar instinktivt upp ur min fina femtiotals fåtölj och ger mig själv en lavette för att vakna till. Jag tar fjärrkontrollen och byter kanal medan jag blundar för att slippa se en sekund till av den där jävla apatismittande skiten. Innan jag öppnat ögonen kan jag höra att det på nästa kanal visas Jerry Springer.

- Perfekt! Jublar jag och öppnar ögonen.

Det är dvärgar som slåss med varandra för att de har varit otrogna. Jag har sett avsnittet förrut, men det är jävligt bra så jag går och hämtar en kaka att tugga på medan jag tittar. På vägen till köket tittar jag ner i golvet och skakar på huvudet samtidigt som jag muttrar något jag inte ens vet vad det är och tänker:

- Du är fan dum i huvudet! Sitter och låter livet rinna iväg genom att titta på baseball samtidigt som det är dvärgfighting på tv.