TEMO

En förbannat dålig dag var bara halvvägs. Klockan var fem och jag kunde inte komma någonstans. Det var stopp i tunnelbanan. Jag befann mig på utanför den lilla butiken vid sergelstorg som fortfarande säljer off-spring tröjor och nitar. Jag tänker tillbaka på att jag när jag var yngre tyckte att just den butiken var det bästa med stockholmsbesöken. Jag fäller ner blicken mot mina skosnören, skakar på huvudet och vänder mig om. McDonalds.

- Okej då. Suckar jag.

Kassörskan tittar på mig med en blick som får mig att känna att både hon och jag är obetydliga. Mest hon.

- Två cheesburgare, en liten cola och en äppelpaj. Säger jag till kassörskan och tänker på hur ful hon är.

Hon bekräftar inte orden på något annat sätt än att se ännu mer ointresserad ut och vända sig om utan röra det minsta på munnen.

Jag sätter mig vid ett stort runt bord. Mittemot mig sitter en ensam bussinessman och bläddrar i några viktiga papper. Han är väklippt och har headsetet till mobilen i örat. Jag undrar lite för mig själv vilken bransch han är i. Han ser ut som en up and coming försäkringskille. Min mentala gissningslek avbryts när min uppmärksamhet istället dras till den ohämmat feta kvinnan som sitter bredvid mig. Hon ser finsk ut och hon har också papper på bordet. En hel bunt. Hon skriver något som hon genast suddar ut. Sedan skriver hon något igen och flyttar pappret till en annan hög. Jag sneglar på hennes papper för att se vad hon håller på med.

Det står TEMO undersökning. Intervjuare: Marja Pallokainen. Eller något annat finskt namn. Det Marja, eller vad hon nu hette, gör är att hon sitter och hittar på namn på personer hon intervjuat. För det har hon inte. Hon har kryssat för lite som hon själv känner för det. Sedan skriver hon tex. Sofia Blomgren i fältet där den tillfrågades namn skall stå. Om handstilen är för lik hennes egen så suddar hon ut den. Ibland kör hon skrivstil och ibland med stora bokstäver. Då och då håller hon upp några frågeformulär för att försäkra sig om att handstilarna ser olika ut. Martin Dalmark och Camilla Burgren får inte ha samma handstil tex. Då blir det problem med chefen. Det hade ju inte varit bra. Speciellt med tanke på att Marja hatar chefer.

Jag tittar på henne i några minuter. Hon är så upptagen så att hon inte ser hur jag genomskådar hennes bluff förrän efter några minuter när hon vänder upp huvudet. Då ger hon mig en mycket finsk blick i några sekunder, sedan fortsätter hon att fingera namnteckningar.

Jag är lite förvånad över det hela eftersom jag trodde att TEMO-undersökningar betraktades som rätt reliabla men min enda reaktion blir ändå bara att jag för mig själv tänker:

- Se där...

Jag köper en till cheesburgare innan jag går ut igen. Jag äcklas av att jag blandar sött och salt om vartannat. Jag minns att en gång för längesedan sa min pappa att det bara är idioter som gör det.

Jag tar upp telefonen och ringer honom, men jag är tyst om att jag just blandat sött och salt. Som en idiot.