Försvara dig kvinna

När vi gick i mellanstadiet åkte vi till stadsbiblioteket med klassen några gånger per termin. En bibliotekarie presenterade några böcker som hon föreslog att vi skulle läsa.
Helvete vad spännande de lät! Bibliotekarien kunde verkligen välja bra böcker och sedan berätta om dem på ett fantastiskt vis. Varenda bok hon visade lät som en odyssé för vilket sinne som helst i de nedre tonåren. Man satt på helspänn hela timmen och önskade att hon skulle läsa färdigt hela boken istället för att bara citera några spännande passager.

Så fort hon var färdig och man fick gå fram och välja en bok flög alla vi killar ifrån stolarna. Vi puttades och sprang rätt med mot den vältaliga kvinnan och hennes vagn med makalösa historier. Den moderliga kvinnan sken upp och skrattade ett kluckande skratt så att hennes bröst guppade innanför klänningen när hon såg med vilken entusiasm vi sprang mot henne. Vi stormade verkligen mot vagnen - och förbi den. Svisch sa det bara så var alla med en Y-kromosom på väg uppför trappan till tredje våningen. Det var där kampsport och självförsvarsböckerna fanns.

Vi lånade allihop. Karate, Tae kwondo, Jiu Jitsu, Judo, till och med brottningsböckerna fast att någon en gång proponerat att det var bögigt. Det var en av karateböckerna som var fräckast. Den var brutalast för den hade flest bilder på sparkar och inte så mycket grepp. Den som hann först fram och lånade den var coolast.

Så var det fram tills en kille en gång ramlade i trappan på väg upp. Alla böckerna var tagna när han kom fram till självförsvarshyllan. Jag själv hade kommit över ett av de två exemplaren av coola karateboken. Där stod han helt utan bok medan vi alla stod kvar och jämförde våra fynd vid hyllan som nu ekade tom. Judo-killarna kaxade sig mot brottar-killarna, Tae kwondo-killarna mätte sig mot Jiu-Jitsu-killarna och Karate-killarna bossade över allihop. Han som inte hade någon bok alls blev naturligtvis hetsad av alla. Till och med brottar-killarna tog sig ton och slog upp ett uppslag med en bild på en mara som de skrattande tryckte upp i ansiktet på den boklöse för att understryka hans maktlöshet.

Hånfullheterna haglade och han som blev utan höll på att förlora anseendet helt. Han var tvungen att chansa. Han tog sig mod till att plocka upp den enda boken om självförsvar som stod i hyllan bredvid, "Försvara dig kvinna!".

Fan vad vi skrattade åt honom; han höll på att börja gråta när han förnedrad slog upp första sidan framför den häcklande pöbeln. Vi var beredda att skratta ännu mer och kanske till och med slå honom lite för hans bögiga tilltag att ens röra den kvinnliga självförsvarsboken. Han själv beredde sig också på att förnedringen snart skulle fullbordas. Men så blev det inte.

Gissa om vi satte skrattet i halsen när vi alla kunde läsa första sidan.

Försvarstips 1
Håll nycklarna mellan knogarna och rikta ett knytnävslag mot ögonen. I bästa fall förblindas förövaren permanent.

På sidan fanns en bild på en kraftfull kvinnlig hand bepansrad med vassa nycklar. Nästan som Vega i Street Fighter 2.

Alla blev tysta och han som nyligen varit helt maktlös styrde nu hela mobben genom att sakta vända blad.

Försvarstips 2
Ta fram din hårspray ur handväskan. Spraya mot ögonen. Kupa sedan händerna och slå dem mot förövarens öron. Detta förblindar förövaren tillfälligt och åsamkar kraftig smärta då trummhinnorna spricker av tryckförändringen.

Och så fortsatte v att läsa i en hel timme. Den ena brutalare tekniken än den andra.
Där stod jag helt plötsligt med karatebok som inte längre var värd ett skit. Vilket jävla as. Det var ju my time to shine. Jag var så förbannad killen som övertagit min tron i självförsvarshierarkin att jag övervägde att ge honom en Sokuto Kebanashi men jag lät bli. Jag förstod att det hade varit lönlöst. Han var mig övermäktig.