onsdag, augusti 15, 2007

Oro

Jag har senaste tiden reflekterat och bekymrat mig över en sak. Man kan säga att fröet till min oro såddes här. Under veckan som har gått har det växt sig till en liten orosplanta som kittlar min skalp inifrån på ett olustigt sätt.

Jag har noterat att jag hatar när det blåser på mig. Kuling, korsdrag, vinddrag, ja till och med en lätt medelhavs bris stör mig. Jag hatar också att äta utomhus. Allt sådant, allt som har med vind att göra skakar om mitt bräckliga sinne.

Vind rubbar mina cirklar.
Så har det alltid varit.

Vad är det för jävla beteende egentligen?

Kan det vara så att mina föräldrar mörkat för mig i alla dessa år?
Kommer familjen någon gång samlas vid köksbordet, titta ner i bordet för att samla kraft för att sedan sträcka sig efter min hand och tyst säga:

- Jo, det är så här... du är regnman... autist alltså.

Jag har inga direkta special skills så det hade inte direkt funnits något positivt i det.
Att gå från paranoid till autist.

2 kommentarer:

Anonym sa...

allt låter verkligen coolare på engelska. Rainman

Adja sa...

Patienten söker pga att vinden gör honom nervös
- svårt att förtära mat utomhus
- känslig för diverse ljud i synnerhet dörrar som slår i vind
- Patienten fruktar att familjen ska informera om att diagnosen autism tidigare har ställts men att informationen undanhållits
- Aktuella mediciner okänt
- Patienten beskriver ljuden som angrepp

Diagnos: Gammal hederlig paranoia