onsdag, augusti 22, 2007

Så försvinner en sommar

Jag sitter i baksätet, lätt inklämd mellan våra väskor och min isärplockade cykel. I framsätet sitter Johan och till vänster om honom sitter Klara och kör. Hon kör lika snabbt som hon kör säkert. Det känns tryggt och härligt på något sätt. Unga nätta Klara rattar bilen så myndigt att jag känner mig lite som när jag var barn och låg i baksätet på väg hem efter en heldag i Rom med min pappa. Hade det varit så hade jag slumrat till och vaknat när vi kommit fram vid halvtolv tiden. Giulia skulle ha lagt mina syskon och mött oss i dörren för att säga åt oss att vara tysta. Sedan hade hon plockat fram middagsmaten och frågat vad vi hade gjort.
Men nu är vi på väg hem till Stockholm. Jag är utmattad och tänker att om sommaren hade varit än fylla så hade det här varit bakfyllan. Bitterljuv.

Utanför fönstret fladdrar ställen som slutar på köping förbi i mörkret. Det är sådär klart och kyligt som det brukar vara när man landar med flyget varsomhelst i Sverige en kväll i mitten av augusti efter en semester i ett medelhavsland. Det är fint men mycket kallare än vad man tror. Då och då sipprar lite av den kalla luften in till mitt baksäte ihop med lite östgötsk tomhet. Min kropp svarar instinktivt med att hålla andan i någon sekund och resa några lätt solblekta hårstrån på armarna.

Jag plockar upp min mobiltelefon och trycker fram inkorgen. Den innehåller drygt 300 meddelanden, det tidigaste är från dagarna innan åkte ifrån Stockholm. Högst upp på displayen indikerar ett skuggat kuvert att det är dags att jag tar tag i situationen. Att jag summerar sommaren.

Så jag gör just så. Jag tar fram det äldsta sparade meddelandet och läser igenom det, tänker i två sekunder tillbaka på stunden när det var aktuellt, sedan raderar jag det. Nästa meddelande kommer upp och jag gör samma sak igen. Om och om igen. Då och då dyker det upp ett meddelande som väcker dåliga minnen. Då ger jag det inte två sekunders eftertanke. Då trycker jag bort det direkt, ibland innan jag ens läst färdigt det. Andra meddelanden får mig att tänka tillbaka på fina stunder som varit. Efter jag läst igenom ett sådant meddelande ägnar jag några extra sekunder åt minnet det lockat fram. Sedan raderar jag det med. Bara några enstaka meddelanden får vara kvar till nästa summering. Alla andra digitala minnen går förlorade mellan Jönköping och Linköping.

Så försvinner en sommar.
Allt utom det bästa.

6 kommentarer:

Anonym sa...

poesi

"Alla andra digitala minnen går förlorade mellan Jönköping och Linköping.

Så försvinner en sommar.
Allt utom det bästa."

sitter och ryser

har man en telefon som bara lagrar 20 mess har sommaren mest varit en dimma, samtidigt e jag en sån person som inte ska gräva för mycket i det som varit. blir bara nedstämd.

fan vilket inlägg! en av absolute favoriterna.

tacktack

jr

itspale sa...

fint, fint. i like.

Anonym sa...

Du skriver som den bästa vän eller kanske en värsta fiende.
Vackert ” klint” träffsäkert och fyndigt.
Undra hur många gånger man förpassat och låtit sig bli förpassats.
Nu ska jag sortera min inkorg ... förpassa minnas och radera.

Om en vecka försvinner min sommar.
Allt även det bästa.

Gipskatten sa...

Tack så mycket alla tre! Det blev jag verkligen glad av att höra.

Anonym sa...

Väldans vackert, känslorna illustrerade i ord på ett perfekt vis. Särskilt just den bilåkarkänslan, bland det bästa som finns (särskilt när man kör själv).

KlaraW sa...

Det var en trevlig resa.
Glöm inte att sommaren tog slut så du kan se fram emot nästa.
Då blir det en annan roadtrip med andra minnen.