Hetta - En listig jävel

I takt med att man blir äldre så blir man också klokare. Man lär sig av sina misstag och allt det där. T.ex. har jag nu efter 25 år förstått och accepterat att man inte kan dricka ur glas utan att spilla när man ligger ner. När jag var 24, för ett år sedan, då jag var ung och dum så trodde jag fortfarande att det kunde gå att dricka liggandes, ”Om man bara gör det försiktigt nog” som jag intalade mig. Så är det förstås inte. Det vet jag nu. Nu när jag är mogen och klok.

Jag skulle kunna ge några fler exempel på saker som jag slutligen förstått och accepterat genom år av trial & error, men jag skall istället tala om något som jag tydligen ännu inte förstått.

Det verkar som att jag ännu inte riktigt har greppat hur värme fungerar - saker som bränns. Det är luriga saker det där, lätt att göra fel har jag märkt. Det är speciellt vid ett tillfälle hettan överlistar min ännu för naiva hjärna. Tyvärr, för min självrespekt, är det vid ett rätt uppenbart tillfälle som jag fortfarande faller för dess lömskhet.

Det är när jag skall se om något är färdigt i ugnen. Kanske är jag orolig att maten har bränts och jag skyndar mig. Jag sliter upp luckan och slänger när ansiktet för att syna min Flygande Jacob på nära håll. Då narras hettan med min alltför oerfarna person genom att skjuta en skållande gejser av 225 gradig baconosande luft rätt i ansiktet på mig. Jag ryggar reflexmässigt tillbaka och ställer mig förnedrad på alla fyra i mitt lilla kök. Förklädet hänger ner i marken och när jag torkar tårarna med grythandsken kan jag höra hur livet skrattar åt mig.

Varje gång jag bränner mig blir jag lika förvånad.

- Helvete vad ont det gör! Brukar jag gny förvånat från min golvnära position.

Man kan inte bränna sig lite grann. Bränner man sig så går smärtan all-in på en gång. Jag tror att det är som lurar mig. Jag tror att man skall få gult kort innan det är kört. Men det får man inte. Hettan ger bara röda kort. Man måste tänka efter före, som mamma brukade säga.

Hon är klok hon. Men hon är inget vidare på de här värmerelaterade sakerna hon heller. Hon bränner nämligen alltid minst en plåt kanelbullar varje gång hon bakar. Då brukar jag alltid få gråt i halsen och tycka synd om henne, men det är en annan historia.