Värdelösa djur

Ni skall veta att jag inte är någon vidare djurvän.

Jag äter dem och försöker köra över fågeljävlar med cykeln.
Dessutom hatar jag hundar. Speciellt stora jävla hundar, eller hundar med obscent synligt rövhål eller sjukt stor pung. Sitter det dessutom en ung, blonderad, rökande 50kilos kvinna i gym-mjukisar på andra sidan kopplet som sitter på 80kilos hunden, så vill jag bara gå fram till dem, sakta ta av mig ena skon, och ge dem båda en rejäl sko-lavette. Sedan vill jag gå hem till hundkvinnans far och ge honom dubbel omgång med sko-lavetter, eftersom det är hans fel att hundkvinnan har en störd relation till män och manlighet.
Men det gör jag inte, för jag är fan livrädd.

Istället är det de mindre, ofarliga djuren som sota för de stora hundarnas äckliga freudianska pungar.

Glider det t.ex. runt en svan och ser mallig ut så försöker jag kasta en liten sten så att den landar på ryggen. Om man sätter den och stenen ligger kvar får man 500poäng, men sätter man den och stenen glider av får man bara 100poäng. Jag har genom åren fått ihop 400poäng, men farsan leder på 500p, trots att han bara fick spela en gång, ett kast, för sin fru.

Katter däremot, det är djur med klass.
Katter är snygga, och bra på i stort sätt allt. Slappa, jaga, gulla, fightas, springa, klättra balansera. Hela skiten.

Jag har alltid tänkt att det hela gör att katter är perfekt anpassade för att leva i alla miljöer, både utomhus och inomhus. Jag har t.o.m. för mig att jag har hört att det är en av få djurarter som finns naturligt i alla världsdelar.

Men den här artikeln säger något annat.



Den säger att katter "plågas av att leva utomhus" och att "de lider verkligen".

Där ser man.
Man lär sig något nytt varje dag.